Stress

Stress... mitt jobb innebär tyvärr ofta stress... Hantera stress är inte alls enkelt, men det varierar stort mellan personer och ibland varierar det från dag till dag eller beroende på dagsform. Jag tillhör de som har arbetat länge som myndighetsperson och ibland frågar jag mig själv varför jag fortsätter med detta...? Stressen finns där mer eller mindre hela tiden, den är påfrestande både för kropp och själ! Samtidigt finns det en spänning och attraktion i detta jobb, det är en utmaning att hitta kärnan i olika bekymmer och sedan motivera in stöd och hjälp.

Stressen i detta jobb handlar både om arbetsbelastning och frustrationen i att inte kunna nå fram med "rätt" eller tillräcklig hjälp. En annan sida av stressen är andras syn på detta jobb. Det händer att vi används som "slasktratt" eller att andra beställer och säger till oss vad vi ska göra. (Vi gör ändå våra egna bedömningar och arbetar med socialt stöd och hjälp.)

En annan sida av stressen är hemsituationen. Hur vi mår privat påverkar naturligtvis vad vi (precis som alla andra) presterar på arbetet. För att fixa detta jobb behöver man ha en stabil och lycklig situation privat. Frågan är om det är någon som alltid har det? Nej, så klart ingen alltid har det så perfekt, men oberoende av vår dagsform måste vi tillåtas att ha utrymme att inte alltid prestera på topp...

Min egen stressnivå kanske ni är nyfikna på? Jag har dåligt samvete för många saker som inte är klara, samtidigt som jag metodiskt försöker arbeta klart med en sak åt gången. Min inställning till stressen varierar. Just nu är jag inne i en fas av uppgivenhet. Jag är uppgiven för att detta dilemma med stress upprepas på varje arbetsplats jag har varit på! (Nu kanske någon tänker att just jag är extra stresskänslig, men nej... det är jag inte. Jag har sett många kollegor sjukskriva sig pga stress och än så länge står jag på benen! Jag är ej heller ny på denna arbetsplats och jag trivs riktigt bra både med chef och övriga kollegor...)

Just nu: håller koll på andra arbeten, socialt arbete javisst, men inte myndighetsutövning!

TANKAR

Många av oss får frågor om hur vi orkar med att jobba med detta. Många frågar också om tankarna på jobbet, efter jobbtid...

Vad svarar man på det???
Jag svarar att många av oss orkar jobba med det för att vi får något tillbaka. Alla dagar är inte elände, utan vi får äran att få höra personers livsberättelser och vi får uppleva när människor förändras och finner vägar för att må bättre!

Däremot kan svaret variera stort på hur mycket jobb vi tar med oss hem, i tanken... Visst tar många av oss med jobbet hem. Hur mycket och hur ofta vi tar med oss, varierar både mellan individer och beroende på vilka människor och bekymmer vi för dagen möts av. För egen del kan jag svara att det mesta av jobbet, lämnar jag kvar på jobbet! Det är min strategi för att orka, men även jag har dagar/perioder då tankarna följer efter mig hem och vägrar släppa taget...

Hej!
Välkommen till min blogg! Detta är en blogg som kommer att användas när jag har tankar på och reflektioner om socialtjänsten. Ni som är nyfikna på mig, kan hitta mer info genom att klicka på rubriken "om mig".

Media speglar många gånger det sociala arbetet med utgångspunkt från att socialtjänsten har gjort "fel". Det ges ofta en bild av att socialtjänsten ger individer för lite eller fel sorts stöd och hjälp och ibland kan man läsa att de insatser som har gjorts har varit för stora ingripanden i människors liv. Visst händer det inom socialtjänsten att det begås fel, precis som inom alla yrken. Däremot är det min bestämda uppfattning att socialtjänsten bedriver ett stort individuellt förändringsarbete. Människor mår många gånger bättre och finner egna verktyg genom de stöd och insatser som de får hos socialtjänsten.