I mitt arbete pratar vi ofta om barnens delaktighet och om barnkonventionens betydelse för det jobb vi gör. Jag är ofta stolt över min arbetsplats, då vi försöker synliggöra de barn vi möter och vi finns där för att lyssna på dem.
Det är samtidigt med sorg i hjärtat jag nyligen åkte hem från mitt arbete. Min arbetsplats har inte kunnat vara till hjälp, i ett utsatt läge, när det är kris... Jag har den senaste tiden upplevt stora brister i rättsväsendet, både i Sverige och i andra länder. Barns röst har inte blivit hörda och det sociala skyddsnätet har saknats.
En återkommande tanke är varför inte barn får ett ombud i rättsliga sammanhang som handlar om dem (förutom när det är fråga om LVU)? Hur kan barnens röst förstärkas och bli hörda? Det är hög tid att börja agera och finna strategier för hur FN:s barnkonvention ska genomsyra alla verksamheter som kommer i kontakt med barn!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar