Ute ur dimman

Mitt jobb påverkar mig ibland mer än vad jag tror. Det finns perioder då det är särskilt svårt och krävande arbete i vissa ärenden. När jag är mitt upp i det, så jobbar jag bara på så gott jag kan. När situationen förändrar sig, så får jag tid att reflektera över vad som egentligen har hänt och det är då jag inser hur enormt påfrestande vissa saker kan vara...

Jag har nyss kommit ut ur dimman och det är med ro i själen som jag blickar tillbaka! Nu vet jag att allt jag hoppades på, nu äntligen har blivit så. Det är dagar som denna jag älskar mitt jobb och samtidigt inser hur svårt det är att famla runt i dimman innan man hittar vägen ut...

Nytt år, ny energi?

Efter julefriden har jag nu återhämtat mig. Det är nytt år och jag har tagit nya tag! Jag ska nå mitt mål och byta arbete, för att göra något som förhoppningsvis är mindre stressande.

Det är konstigt det här med stress. När jag tidigare var oerhört stressad, hade jag successivt allt mindre kraft och energi, vilket påverkade min förmåga att ta tag i min situation. Nu när jag har varvat ned kom först besvikelsen över att inte få DET arbetet, men när kraften kom tillbaka blev jag allt mer beslutsam över att fortsätta mitt sökande. Nu försöker jag intala mig själv att inte bli allt för stressad, för då  riskerar jag att förlora min nyvunna kraft i att söka nytt arbete...

Julefrid, eller?

Lugnet sänker sig sakta och julhelgen är förbi. Lugnet från min mobiltelefon sänkte sig också allt mer under december. Telefonsamtalet om DET arbetet infann sig aldrig. Kvar finns jag och jag känner mig som ett litet barn som har blivit snuvad på konfekten - lite lurad och besviken... "Tomtejobbet" gick till någon annan.