I stressens spår görs osynliga avtryck av frånvaro. Tiden springer ifrån mig och sakta avtar mina krafter. Jag famlar i mörkret efter nödbromsen, jag vill stanna stressens framsteg, stanna upp och andas.
Idag är en dag som gett mig luft, men även oro. Stressen satte sig i magen och tvingade mig att vara stilla och vila.
(antecknat 110602)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar